Vita Draken Förlag & Media

  • Increase font size
  • Default font size
  • Decrease font size
Smakprov Poesi

Smakprov från den ljusare sidan av myllan

E-postadress Skriv ut PDF
( 0 Votes )

Jag har nu gjort de tio första dikterna ur Iakttagelser från den ljusare sidan av myllan: Nyanser av svart tillgängliga för allmänheten, både för läsning och betygsättning. Detta sker på prov, för att undersöka om aktiviteten ökar, och för att mina dikter ska nå ut lite bättre. Vill man läsa fler dikter så får man gärna registrera sig på hemsidan, och då är jag också väldigt tacksam för betygsättningar av dikterna. Som jag tolkar betygsättningsstjärnorna gäller att ingen röst inte betyder dåligt, utan bara brist på tid eller vilja för att betygsätta. Vill man ge ett riktigt dåligt betyg är det en stjärna, och fem stjärnor är då tvärtom absolut världsklass, en gigant bland giganter, så att säga. Med andra ord är inte heller 4 stjärnor ett dåligt betyg, och tre stjärnor är bra, om än inte lysande bra. Betygsättningen är intressant och viktig för mig, då jag har ett för personligt förhållande till dikterna för att kunna bedöma dem helt rättvist utifrån vad de är i ren textform, då jag associerar mycket annat till dikterna, som situationen de tillkom i, eller möjligen situationen som inspirerade till dikten, eftersom det emellanåt finns en viss tidsskillnad mellan de båda.

Hoppas att ni tycker om dikterna, som kan hittas under rubriken Smakprov Poesi, i menyn Pågående projekt.

Senast uppdaterad 2011-11-29 15:18
 

Dikt 1: Små leenden leker med mig

E-postadress Skriv ut PDF
( 0 Votes )

Nedan presenteras den första dikten i diktsamlingen Observationer från den ljusare sidan av myllan: Nyanser av svart


Små leenden leker med mig

Små leenden leker med mig
falska löften om evig lycka
en tid för illusioner
sökande någon att lura
svaga drömmare krossas
deras stoft yr runt
och fyller luften med en stinkande rök
Liv utan hopp
våta örngott
kanske blivande galningar
behöver ett knuff över kanten
de ovetandes lycka plågar sårade
egoismen är de ensammas bäste vän
falsk som deras bild av sig själva

Senast uppdaterad 2011-03-22 21:42
 

Dikt 2: Tiden rullar på

E-postadress Skriv ut PDF
( 0 Votes )

Nedan presenteras den andra dikten i diktsamlingen Observationer från den ljusare sidan av myllan: Nyanser av svart


Tiden rullar på

Tiden rullar på
Som i cirklar
snurrar vansinnets ensamma ansikte
det avlägsna samhället
synes oberört av individen
denna samhällets kärna
dess innersta stomme
korta ögonblick då vi lever
spelar ingen större roll för helheten
ändå vad allt vilar på
Hur kan något betyda allt och samtidigt intet?
Oändlig är ändå världen
sinnena begränsar vår potential
vår minimala inbillningsförmåga
alldeles för liten för att greppa helheten
en enkel men oerhörd sanning


Senast uppdaterad 2011-03-22 21:42
 

Dikt 3: De ensammas släkte

E-postadress Skriv ut PDF
( 0 Votes )

Dags för dikt nummer 3 i diktsamlingen.


De ensammas släkte

De ensammas släkte lever och frodas i ett samhälle
där folk packas som sillar
alla måste träffa alla
Utan att någon anstränger sig det minsta
Därför att ingen anstränger sig det minsta
Om de brydde sig skulle
folket kunna bli enat på riktigt

Som människor
Stammen samlas
de udda bör hålla sig borta
De stör ordningen
De dumma djävlarna kan inte ens skaffa sig vänner
Patetiskt

Senast uppdaterad 2011-03-22 21:42
 

Dikt 4: Hemlängtan

E-postadress Skriv ut PDF
( 0 Votes )

Dikt 4 ur diktsamlingen, färdig för bedömning.


Hemlängtan

En man betraktar solnedgången
tankarna och känslorna långt bort
ensamheten stärker hans vemod
önskar sig drömmande till den
han förgäves älskar
men som aldrig kan bli hans
det sista brinnande ljuset
etsar en smärta i hans själ
plågan framtvingar tårar
som rinner bort och torkar
nu ångrar han bittert sin resa
önskar att han stannat kvar
Ett ovunnet hjärta han sörjer
fördömer obarmhärtigt sig själv
Av rädslan för ett nej
får han nu aldrig ett svar
tog aldrig sista chansen
om en sådan någonsin fanns
tvivlet i honom gnager
minnena bringar honom på knä
vacker solnedgång speglas
i en spegelblank sjö
nedbruten själ beskådar
längtar
hem

Senast uppdaterad 2011-03-22 21:39
 

Dikt 5: När tiden inte längre läker såren

E-postadress Skriv ut PDF
( 0 Votes )

När tiden inte längre läker såren

När tiden inte längre läker såren
är det god tid att avlägsna den skärande eggen.
Vänskap och kärlek går alltför ofta inte ihop i längden.
Särskilt inte när den ena vill mer
men ständigt blir skuren av sina egna förhoppningar
När den älskade lämnar alla ens drömmar är elden döende
ved hjälper inte längre
möjligen löv och försiktigt blåsande
Livet närmar sig då ytterligare ett obehagligt tillfälle
två människor måste skiljas åt
ofta då som främlingar eller fiender
Det värsta för drömmaren är när han finner sanningen
märker att andra
försöker skona drömmarens känslor
dölja den smärtsamma sanningen
hellre sann smärta än falsk lycka
som en tunna vatten på en redan svag eld
både dödar den och gör virket genomsurt
Den bittra känslan som uppstår när någon försöker
men misslyckas
föra en bakom ljuset
kylighet och hämndbegär som följd

Senast uppdaterad 2011-03-22 21:40
 

Dikt 6: Ensam

E-postadress Skriv ut PDF
( 0 Votes )

Ensam

Ensam vid mitt skrivbord
ensam
tankarna mina gäster
många objudna men vägrar gå hem
tiden gnager på livets nerv       
tillvaron förvrids av plågor
ensam
kärleken någon annanstans
hos någon annan
vad bryr sig om mig?
något?
någon?
ensam
någonstans i trakten av mellangärdet
finns ett stort sugande hål
som suger sönder hjärtats rena väggar
fyller det med svart sot
livet är den tid som förflyter        
mellan en lång serie smärtor
den första och sista är skönast
de korta sköna ögonblicken får oss att
slappna av
bli oförberedda på nästa smärtvåg
ett sjukt hjärta aldrig avslappnat
alltid ensam
utanför en känslomässig gemenskap
de ensamma övergivna driver
flockas runt värmen   
hatar den
när de själva förblir frusna
tror sig tina upp
smälta
för att sedan bli kompakt is
livet är en dans på rosor
vem klippte av knopparna?
en längtan att bli varm
som andra är och man en gång var
driver ismänniskorna mot bålen
där de förtärs av elden
smälter
förångas
och fryser åter till
i stilla snöoväder
ett slag i ögat på klarsyntheten
ensam
hjärnan vill hämnas på hjärtat
ögonen flödar över
rakblad skär sönder lyckans tunna väv
kvar tomheten
ensam
igen
vem vet?

Senast uppdaterad 2011-03-22 21:40
 
  • «
  •  Första 
  •  Föregående 
  •  1 
  •  2 
  •  Nästa 
  •  Sista 
  • »


Sida 1 av 2